”Lär dig arabiska, för det är en del av din religion…”
Det arabiska språkets status inom islâm
Taget ur Iqtidâ´ as-Sirât al-Mostaqîm 2/207,
av Shaykh al-Islâm Ibn Taymiyah
”Vad gäller att man blir van vid att tala ett annat språk än det arabiska, vilket är islâms symbol och Koranens språk, så att det blir en vana i landet, ens familj och hushåll, kompisar, på marknadsplatsen, när man tilltalar representanter från dem som styr landet, andra auktoriteter, eller då man talar till folket av kunskap, så är detta – utan tvekan – makrôh (ogillat). (…)
När de tidiga muslimerna begav sig av för att leva i Syrien och Egypten (där människorna talade bysantisk grekiska), och i Irak och Khorasân (där människorna talade persiska), och i Nordafrika (där människorna talade berbiska), så lärde dem människorna i dessa länder att tala arabiska. På detta sätt blev arabiska ett utbrett språk i dessa länder, och alla mäniskor – oavsett om dem var muslimer eller icke-muslimer – talade arabiska. Så var också fallet med Khorasân förr i tiden, sedan blev dem lata och vande sig vid att tala persiska tills detta blev det mest utbredda, och arabiskan glömdes av dem flesta. Utan tvekan är detta makrôh (ogillat).
Det bästa sättet är att bli van vid att tala arabiska, så att de yngre lär sig det i sina hem och skolor, och så att islâms symbol och dess folk råder. Detta kommer att göra det enklare för islâms folk att förstå Koranen, Sonnah och Salafs ord. Det blir då inte som för den som blir van vid att tala ett annat språk, och sedan vill han lära sig ett annat – vilket kommer att kännas svårt. Ni ska veta att vanan vid att tala det arabiska språket har en tydlig och klar påverkan på ens tänkande, beteende och religiösa utövande. Det har också en påverkan på det sätt att man känner sig mer lik dem tidiga generationerna i denna Ommah (nation), följeslagarna och tâbi´în (den generationen efter följeslagarna som inte träffade Profeten,
. Att efterlikna dem förbättrar ens tänkande, religiösa utövande och beteende.
Dessutom är det arabiska språket i sig en del av islâm, och att kunna arabiska är något obligatoriskt. Det är en plikt att förstå Koranen och Sonnah, och de kan inte förstås förutom genom det arabiska språket, så det som behövs för att uppnå denna plikt är också obligatoriskt.
Det finns saker som är fard ‘ayn (d.v.s. obligatoriskt för alla individer – ö.a.), och andra som är fard kifâyah (d.v.s. obligatoriskt för bara en del av nationen, så om en grupp har uppnått det så är inte resten av nationen ålagda denna plikt – ö .a.).
Detta är betydelsen av det som återberättas av Abô Bakr ibn Abî Shaybah, som sade: ”’Îsâ ibn Yônos berättade för oss från Thawr från ’Omar ibn Yazîd att ’Omar [ibn al-Khattab] 
skrev till Abô Môsâ al-Ash’arî , och sade: ’Lär dig Sonnah och lär dig arabiska; lär dig Koranen på arabiska, för det är arabiska.’” [Ibn Abî Shaybah, al-Mosannaf, volym 6, s. 126]
Enligt en annan hadîth återberättad från ’Omar [ibn al-Khattab] , sade han: ”Lär dig arabiska, för det är en del av din religion, och lär dig hur dem avlidnas egendom skall uppdelas, för dessa är delar av din religion.”
Detta påbud som ‘Omar gav, att lära sig arabiska och sharî’ah, kombinerar dem saker som är nödvändiga. För religion inkluderar förståelsen av ord och handling. Att förstå arabiska är vägen till att förstå orden inom islâm, och att förstå Sonnah är vägen till att förstå handlingarna inom islâm.”
Modjâhids åsikt (må Allâh vara barmhärtig med honom):
قال مجاهد : لا يجوز لأحد يؤمن بالله و اليوم الآخر أن يتكلم في كتاب الله إذا لم يكن عالماً بلغات العرب
”
Det är inte tillåtet för den som tror på Allâh och Den Sista Dagen (Domedagen – ö.a.) att tala om Allâhs Bok om han inte har kunskap om språken (d.v.s. olika stammars dialekter) bland araberna.”
Följeslagares uttalanden (må Allâh vara nöjd med dem)
Obayy ibn Ka’b sade: ”Lär ut arabiska (d.v.s. arabisk grammatik) så som ni lär ut memoriserandet av Koranen!”
Abô Bakr as-Siddîq sade: ”Att jag läser och glömmer (en del) är bättre hos mig än att göra ett grammatiskt misstag!”
’Omar ibn al-Khattâb gick en gång förbi en grupp bågskyttar som missade sitt mål. Han tillrättavisade dem, och de svarade med att de bara var nybörjare, men de gjorde ett grammatiskt fel i sin svarsfras. Han sade då till dem: ”Sannerligen, era [arabiska] grammatiska fel är tyngre för mig att bära än era fel i bågskytte!”
[Citat från Loghat al-Qor´ân av Abô ’Obâdah Ibrâhîm ibn Mohammad, s. 15-20]
Ett uttalande av Imâm ash-Shâfî’î (må Allâh vara barmhärtig med honom):
”Därför är det ett måste att varje muslim skall sträva efter att lära sig arabiska så hårt den kan, så att han kan bära vittnesmål om ash-Shahâdah (trosbekännelsen), recitera Allâhs Bok, och säga de åkallelser som är ålagda honom, så som takbîr (’Allâho akbar’), tasbîh (’Sobhân Allah’), tashahhod (trosbekännelsefrasen i bönen) och andra. Ju mer han lär sig av det språk som Allâh utvalde till att bli profeternas sigills språk (må Allâhs frid och välsignelse vara över honom), och som Han utvalde till att bli språket för Sin Sista Uppenbarelse, desto bättre är det för honom!”
[az-Zarqânî, volym 2, s. 152]
Det är rapporterat att ‘Omar ibn al-Khattâb sade: ”Lär dig arabiska, för det stärker intellektet och ökar ens nobla uppförande.” [al-Bayhaqî, Sho’ab al-îmân, volym 4, s. 187]
Det återberättas också att när han en gång gick runt Ka’bah, så hörde han två män bakom sig som pratade ett annat språk än det arabiska. Han vände sig om och sade: ”Finn ett sätt att lära er arabiska på.” [’Abd al-Razzâq al-San’ânî, al-Mosannaf, volym 5, s. 496]
Det återberättas att Ibn ‘Omar brukade tillrättavisa sina barn handgripligen om de gjorde grammatiska fel. [Tahdhîb al-Tahdhîb, volym 9, s. 292]
Det återberättas att Sho’bah (må Allâh vara barmhärtig med honom) sade: “Lär dig arabiska, för det ökar intellektet.” [Tahdhîb al-Tahdhîb, volym 4, s. 303]
Det återberättas att ‘Atâ´ ibn Abî Rabâh (må Allâh vara barmhärtig med honom) sade “Jag önskar att jag kunde tala arabiska flytande” [d.v.s. utan grammatiska fel] då han var nitton år gammal. [adh-Dhahabî, Siyar A’lâm an-Nobalâ´, i ‘Atâ´ ibn Abî Rabâhs biografi]
Det återberättas att Ibn Shobromah (må Allâh vara barmhärtig med honom) sade: “Män har aldrig klätt sig i något vackrare plagg än [det] arabiska [språket].” [al-Bayhaqî, Sho’ab al-îmân, volym 4, s. 197]
Detta inlägg är taget från www.muslim.se
